Kolberger Heide

Den danska kungen Christian IV, född 1577 och död 1648, hade i många år manövrerat för att få övertaget över svenskarna. Axel Oxenstierna, den svenska armékommandören, beslutade att utnyttja en situation när danskarna var utan allierade och allmänt oförberedda för strid. Svenskarna hade en stor armé i norra Tyskland och Oxenstierna gav order till Lennart Torstensson att avancera från Holsten och ockupera Jylland. Men detta avancemang ledde till intet eftersom det avgörande slaget ägde rum till havs utanför Kielfjorden vid Kolberger Heide. Kung Kristian IV hade avseglat från Köpenhamn den 29 juni 1644 med cirka 40 fartyg. Under tiden hade den svenske amiralen Klas Fleming avgått från Dalarö utanför Stockholm den 1 juni med en jämförbar mängd fartyg. Hans avsikt var att föra sin flotta till Jylland för att understödja Oxenstiernas trupper. Den 28 juni anlände de till Fehmarn, som var lätt att bebo. Vid denna tidpunkt hade Kristian IV:s flotta nått området och den 1 juli deltog de i striden. De svenska skeppen var bättre utrustade eftersom de hade kanoner. Efter en lång men oavgjord kamp mellan Kielfjorden och Fehmarn, präglad av starka vindar, träffades den danske kungen av en förlupen kula ombord på sitt skepp "Trefaldigheden" varigenom kungens högra öga skadades. Kungens läkare Sören Nielsen Hofman tog hand om skadorna men kunde bara konstatera att synen hade gått förlorad. Under natten drog sig båda flottorna tillbaka från platsen utan att ha lidit några större förluster. Danskarna förlorade omkring 200 man och svenskarna cirka 100 man.

Senare, år 1644, lyckades svenskarna övervinna danskarna och nå ett fördelaktigt fredsavtal i Brömsebro (1645) där Danmark-Norge förlorade ön Gotland och Ösel, samt länen Härjedalen, Jämtland och Halland. Christian IV återhämtade sig aldrig riktigt från slaget vid Kolberger Heide. Han dog 1648.