
Birgitta Hofman-Bang
Birgitta (Biggan) Hofman-Bang var född 18 februari 1939 i Stockholm, tvilling med Karin. Birgitta avled 19 juli 2026 i Stockholm. Hon var dotter till barnläkaren Erik Hofman-Bang och Brita Odelstierna.
Birgitta föddes 20 minuter innan sin tvillingsyster Karin. De kom till världen mitt i en stor och välmående familj, födda två månader för tidigt, hemma med många närstående närvarande. Farbrodern Tore fick i ilfart lämna en fest för att tillsammans med pappa Erik ta dem till Kronprinsessan Louisas Barnsjukhus, en av tvillingarna liggande i Tores chapeau-claque. De första åren var tvillingarna de enda barn och barnbarn i familjen med allt vad det innebär i uppmärksamhet. Efter nästan fem år kom syskonen Hans och Marianne, samt kusiner, i snabb takt och livet blev ett annat.
Den tidiga uppväxten under andra världskriget satte spår som fanns kvar hela deras liv. Pappa Erik var inkallad, farfar Vilhelms bil stod i garaget, plywoodskivor spikades för fönstren, ransoneringskort på mat. Livet var begränsat även i den relativa friden i Stockholm. Men när kriget tog slut öppnades världen och det tog man tillvara på; apelsiner och bananer kom till Sverige, och senare i livet reste Birgitta mycket. Resorna gick många gånger till England och Spanien men även flera resor utanför Europa. Resorna var både frihet och upplevelser, andra kulturer, lite lyx.
Sommarloven tillbringades på Mellbystrand i farmors och farfars stora tegelvilla. Men livet var annars förankrat vid Karlaplan, både Birgitta och Karin bodde under hela sina liv nära varandra på Östermalm. Där fanns det trygga livet med familjen nära och också tillgång till staden och dess utbud av kultur och nöjen och nödvändigheter.
Samtidigt under uppväxten var farmor Alma, som startade och drev Wienerkonditoriet, en viktig källa till inspiration och trygghet. Där fanns också farfar som hjälpte till bland annat genom att för hand, med cigarren i munvinkeln, skala sötmandel i stora mängder. En stor del av barndomen tillbringades på kondis och tvillingarna lärde sig mycket om att baka, vilket fortsatte under hela livet och nöjet av att baka och laga mat förde de vidare till deras efterkommande generationer.
Skolan började redan vid sex års ålder, i flickskola med Dagmar Lange som rektor. Skoltiden fortsatte länge och direkt efter studenten utbildade sig tvillingarna till tandläkare på Käftis. De var under livet stolta över de egna yrkena och de hantverk de kunde utföra. Med eget arbete kom också en kontroll över sitt eget liv och frihet att göra vad man ville och kunna förverkliga drömresor, som att åka till London för att gå på musikal eller till New York för att besöka Guggenheim. På Käftis träffade de också sina blivande makar: Anders och Egon. De valde varandra och hade under livet stort stöd av varandra i både familjen och i yrket. Tandläkaryrket kom att bli ett gemensamt nav i livet, med arbetsplatsen Folktandvården i Fältöversten på gångavstånd. Men arbetet var inte allt i livet.
För att berika livet ägnade Birgitta sig åt konst, kultur och hantverk, och som pensionärer kunde hon fördjupa sig ännu mer i det. Många gånger ordnade hon biljetter till pjäser på Dramaten och Stadsteatern och sådana kvällar blev riktiga festkvällar tillsammans med vänner. När det fanns tillfälle köptes konstverk. Kurser i idéhistoria, italienska, knyppling, filosofi och konsthistoria, teater och film gick de som pensionärer.
Viktigast i livet var ändå familj, släkt och vänner. Med Anders och Egon byggde tvillingarna sina egna familjer. Två barn var som också gav dem åtta barnbarn sammanlagt. Familjelivet för Birgitta med Anna och Oscar fylldes av lek och läxor och förgylldes av resor, vistelse på landet och kalas. Alla växte upp nära varandra och med liknande arv och miljö skapades en närhet i den stora familjen.
Tillsammans med syskonen Hans och Marianne, svägerskor Karin och Marianne, inklusive alla barn och barnbarn, samlades det gärna till stora middagar och julaftnar i lägenheten på Kommendörsgatan eller på restaurang vid jämna födelsedagar. För stora kalas hyrdes lokal på Eriksbergsgatan. En höjdpunkt var också 60-årskalaset som firades med familj och vänner i London.
Efter pensionering kom barnbarnen Gustav, Sebastian, Caroline, Willem och Julian att bli en mycket viktig del i vardagen. Regelbundna hämtningar vid skola för att kunna umgås några dagar i veckan, med lite fika, bokläsning, lek och spel, vilket la grunden för en stark relation mellan mormor/farmor, och morfar/farfar, och barnbarnen. Tre generationer var ofta på söndagsmiddagar på Kommendörsgatan, och alla kunde samlas för sköna sommardagar på landstället Stenis.
Vikten av att utbilda sig förde hon vidare till barn och barnbarn, liksom att stötta varandra och att laga gott! In i det sista var barnen och barnbarnen det hon tänkte på och ville försäkra sig om att alla hade det bra.
Gift 23 september 1972 med tandläkare Anders Olov Frykholm (1939-2021), son till med. lic. odont dr professor Karl Oskar Olov Frykholm (1909-1998) och hans maka Agnes, född von Hedenberg (1907-1980).
Barn:
1. Anna Erika Frykholm (1973-)
2. Oscar Olov Frykholm (1975-)
