Släkten de Hofman

Familjen Hofman tar oss till Randers, den gamla och respekterade handelsstaden på Jylland som en poet redan på 1600-talet sjunger om: "Du feta laxstad, med din berömda lyckokista, du som producerade det bästa borgarblodet i hela Danmark…" Och denna berömmelse var inte oförtjänt. Under de tidiga delarna av 1600-talet var borgmästarna och "rentiererna" i Randers lika kända som laxen och Randers öl. Från dessa patricierfamiljer härstammar de adliga familjerna de Hofman, Lossow, de Poulson, Rosenörn, Benzon och Jespersen.

Alla dessa familjer har en gemensam förhistoria, nämligen historien om djärva affärsmän som gjorde förmögenhet av förmögenhet. Stora summor pengar lånades ut till jylländska adelsmän och senare, under kriget med svenskarna, till den danska regeringen, men kom alltid tillbaka med fina räntor. Efter att en ny lag antogs 1660 användes dessa räntor för att köpa fri mark. På så sätt blev handelsfamiljerna adliga familjer. Men när kapitalet flöt ut, drabbades staden Randers av ett fall. Fjorden i Randers blev övervuxen och endast en handfull donationer och epitafier återstod för att minnas en bortgången gyllene era.

Historien om denna utveckling börjar med en engelsman – jylländarna kallade honom Jep (Jack) Homan – som hade lämnat sitt hemland under de våldsamma tiderna under "Bloody Mary"  drottning Maria I (1516-1558). Hon återupprättade katolska kyrkan i England när hon efterträdde sin bror, Edvard VI av England, på tronen. Många protestanter, som hade medel och möjlighet, valde då att gå i exil. Ungefär 800 framstående engelsmän lämnade av detta skäl landet under hennes regeringstid.

Jep Homan bosatte sig i Randers och efter en tid antog han namnet Hofman. Han hade med sig betydande medel som hjälpte honom att bli en respekterad medlem av samhället. Snart blev han vald till borgmästare i Randers. Hans son, Sören Hofman, blev också en man med hög ställning och fortsatte arbetet som borgmästare efter sin fars död 1570. Den stora förmögenhet Sören hade ärvt från sin far ökades ytterligare genom en blomstrande handelsverksamhet. Sören Hofman dog 1595 och efterlämnade en ung och mycket rik änka, Marie Pedersdatter. Det fanns inga barn i detta äktenskap. Hon var den enda dottern till den lika rika borgmästaren Peder Lasson i Randers. I sitt testamente gav Sören Hofman alla sina tillgångar till sin fru med villkoret att om hon gifte om sig och fick en son, skulle denna son döpas efter honom. 

Marie Pedersdatter var bara 21 år gammal när hennes man dog och hon förväntade sig också ett stort arv från sin far. Snart fann hon en rik friare i Niels Jacobsen. Han hade tidigare varit gift men inte fått några barn som överlevde. Efter denna tragedi flyttade han till Randers med sin stora förmögenhet. År 1596 gifte han sig med Marie Pederdatter Lasson och paret hade nu tre stora förmögenheter.

Niels Jacobsen dog 1624. Hans äldste son, Sören Hofman, studerade medicinsk vetenskap i Padua och Basel och åtnjöt ett mycket gott rykte som läkare när han återvände till Danmark. Han dog i Randers 1649. Hans sonson, Sören de Hofman till Skjerildgaard, var den förste i familjen som blev adlad de Hofman år 1749, men eftersom ingen av hans söner födde några söner dog den adliga grenen av familjen ut 1793 med den längst levande sonen, konferansrådet och författaren Hans de Hofman.

Tycho de Hofman är författaren bakom boken "Historisk information om välförtjänta danska adelsmän" och flera andra stora verk. En tredje bror, vicekanslern Niels de Hofman, grundade familjegodset Hofmansgave. Hans styvson Niels Hofman (Bang) blev stamfader för den danska och svenska grenen av släkten. Grenar av Hofman-Bang-familjen fortlever i Danmark och Sverige.

Sören de Hofmans 3:e son, Jens de Hofman till Kaas (1716-1785) hade dottern Karen Elisabeth de Hofman (1747-1821). Hon blev gift med kapten Ernst Halchuus (1743-1826) som adlades den 15 november 1780 med namnet de Hofmann och tog samtidigt upp släkten de Hofmans vapen. Ättlingar till denna gren fortlever i USA (du Hoffmann) och i Tyskland (Hoffmann).