Ølstedgaard

Ølstedgaard, beläget nordost om Broby på Fyn, grundades som adlig sätesgård i slutet av 1500-talet. Den första kända ägaren var Laurids Oldeland, som även ägde Vejlegaard, men skrev sig till Ølstedgaard år 1605. Efter hans död, tidigast 1610, ärvde dottern, Kirsten Oldeland, Ølstedgaard. Hon var gift med Christian Norman de la Navité, som dog 1645. Efter mannens död skötte Kirsten Oldeland över Ølstedgaard till Regitze Oldeland år 1646. År 1648 tog hennes man, Caspar Pedersen Due, över herrgården, men efter hans död 1676 behöll Regitze Oldeland gården igen i några år. Därefter gick Ølstedgaard till sonen, Hans Due, som 1693 skötte över gården till Søren Boldt. Hans Due hade innan dess fått två års skattefrihet 1690 och ytterligare ett 1693, när gården hade brunnit. Søren Boldt sålde den vidare 1705 till Christian Nielsen Fogh, som var tjänsteman vid statens finansväsen. Han dog 1716, varefter hans änka, Birgitte Fogh, behöll Ølstedgaard. År 1736 överlät hon Ølstedgaard till sin dotter, Anne Helvig Sophie Fogh, som vid denna tid var gift med Jens Erik Himmelstrup, som var kapten i armén. Han dog dock 1738, varefter Anne Fogh gifte om sig med Johan Sigismund Bahlman, som var överstelöjtnant. Han behöll Ølstedgaard efter Anne Foghs död, och 1758 adlades han och fick adelsnamnet Ehrenfeldt. Fyra år senare, 1762, gifte han sig igen med Marie Elisabeth Beenfeldt, som efter sin makes död gifte sig på nytt 1770 med konferensrådet Hans Dreyer de Hofman. Han sålde dock Ølstedgaard 1779 till Albrecht Christoffer Schaffalitzky de Muckadell, som var kammarherre vid hovet. Han ägde redan flera herrgårdar, bland annat Arreskov och 1783 upprättade han grevskapet Muckadell av gårdarna Ølstedgaard, Arreskov, Gelskov och Brobygård. Vid denna tid var Ølstedgaard en mindre herrgård med ett huvudgårdsområde på 18½ tunnland hartkorn samt 202½ tunnland hartkorn underlydande fästgårdar. Arreskov var grevskapets huvudresidens och Ølstedgaard fortsatte under 1800-talet som en av grevskapets mindre herrgårdar, som drevs av förvaltare. Grevskapet var bland de sista i Danmark att äga fästgårdar, eftersom de sista först såldes 1916. År 1919 antogs Lenslösenlagen, som bestämde att grevskap och andra majorat (baronier och stamhus) skulle upplösas och övergå till fri egendom. I samband med detta skulle en avgift betalas till staten, bland annat i form av mark. Grevskapet Muckadell valde att stycka all mark från Ølstedgaard, varpå staten upprättade 14 småbruk. Senare såldes huvudbyggnaderna, varefter det under en tid inrättades ett vårdhem. År 1989 tog Rudolf Steinerhemmet Elmehøjen över byggnaderna och har inrättat bostad för utvecklingsstörda barn och ungdomar.

Källor: Petersen, Steen Estvad: Danska herrgårdar. Byggnader - trädgårdar - landskap. Köpenhamn. 1980. Trap, J.P.: Danmark. Köpenhamn. 1953-1972.