Ørndrup

Den första namngivna ägaren till Ørndrup är Peder Lauridsen Panter, som 1345 pantsatte gården till Gunde Jakobsen Splittaf, som 1371 pantsatte den till Peder Nielsen. År 1408 kom Ørndrup under Kronan. Gården blev därefter ett mindre kungligt län, som förlänades till Niels Clemmentsen, som var medlem av riksrådet. Länsmannen kunde njuta av intäkterna från länet, eller delar av intäkterna, men övertog inte ägandet. Från 1530-talet blev gården förlänad till Christoffer Kruse, tills Jakob Christensen Harbou tog över Ørndrup 1552 och genom ett byte med Kronan fick gården 1558. Intäkterna i form av landgilde tillföll dock fortfarande Kronan. År 1607 låg Ørndrup under länet Aalborghus som en, eller möjligen två, bondgård(ar). Mikkel Nielsen Tornekrans ägde en del av gården och blev 1610 även ägare av landgilden, alltså den årliga avgift som gårdens arrendatorer skulle betala till gårdsejeren.

År 1624 sålde Mikkel Tornekrans gården till Anders Friis, som i sin tur sålde den vidare till Mogens Kaas. År 1662 såldes gården till fru Dorthe Daa, varefter det följde flera ägarbyten. Gårdens status har varit oklar, men år 1682 fastslog skatteverket att Ørndrup var en bondgård. Fyra år senare lyckades dock Niels Hofman få kungligt tillstånd för gårdens 'frihet', det vill säga status som herrgård. Niels Hofmand sålde år 1695 gården med tionden och arrendegods till Christen Jensen Berregaard. Christen Berregaard dog 1710 och änkan, Anne Cathrine Pedersdatter, tog med gården in i sitt andra äktenskap med Hak Henriksen Kampmann år 1713. Efter Hak Kampmanns död 1743 sattes gården på auktion och köptes av Christen Berregaards son, Jens Berregaard, som bodde på gården fram till sin död 1757. Ørndrup såldes åter på auktion, varefter den gick in i en period med många försäljningar och många olika ägare som bara hade gården en kort tid. Från 1967 har Kjeld Monk Rasmussen ägt Ørndrup, och sedan 1997 delat den med sin bror.