Vaar

Vaar tillhörde vid medeltidens slut Vitskøl kloster. Gårdens ursprungliga namn var Voer eller Wore. Namnet är en gammal beteckning för obrukade, ödsliga områden som låg utanför byarnas marker. Troligtvis anlades gården i samband med en utvidgning av de befintliga bymarkerna – och troligtvis var det cisterciensermunkarna på Vitskøl som låg bakom.

Vid reformationen 1536 övergick klostrets gods till Kronan, men gården administrerades under en tid fortfarande under Vitskøl – nu som kungligt län. År 1573 bytte Kronan Vitskøl Kloster mot adelsmannen Björn Andersen Björn, och Vaar följde med i bytet. Björn, som var länsman på Aalborghus, byggde nya byggnader på Vaar och säkrade kort före sin död gården huvudgårdsprivilegier, alltså gjorde den till en herrgård.

År 1583 dog Björn, och bara fyra år senare brann huvudbyggnaden ner. Hans änka, Karen Friis, bodde vid den tiden på gården, och en del kvarlämnade papper, räkenskaper och personliga föremål gick därför förlorade. Men Karen Friis lät sig inte nedslås och började istället bygga en ny och mer imponerande huvudbyggnad, som stod färdig 1590.

Karen Friis dog 1601, varefter gården gick till hennes dotter och senare till barnbarnet Georg Ernst Worm. Han sålde dock Vaar 1622. Den nya ägaren var Anders Friis, som var fogde på Sejlstrup. Kort därefter var han dock tvungen – på grund av skulder – att överlämna gården till sin bror Christen Friis. Christen Friis var Christian IV:s (1577–1648) kansler och ägde flera gårdar. Hans upptagna liv och många tillgångar gav inte mycket tid till Vaar, men upprättandet av ett så kallat hospital i byn Farstrup visade ändå att han tog sig tid att bry sig om godsets fattiga.

Friis dotter, Barbara Friis, var gift med Jørgen Seefeld, som tog över Vaar några år efter Friis död 1639. Seefelds ekonomiska situation var dålig. Gården blev flera gånger förstörd under 1600-talets många krig, och en jordbrukskris under andra halvan av århundradet underminerade flera godsägares ekonomi. Precis som flera av sina gelikar var Seefeld tvungen att ta stora lån från de framväxande handelsmännen i städerna. Seefelds andra hustru, Karen Sehested, var därför tvungen att avstå Vaar 1668 till den kända danske läkaren Niels Bentsen Benzon, som hade fordringar i boet.

Han var en ansedd läkare och godsägare. Han hade i sin ungdom studerat medicin vid stora europeiska universitet. När han återvände till Danmark etablerade han sig i Aalborg som praktiserande läkare. Benzon kom från en välbärgad borgerlig familj och lånade ut stora summor till nordjylländska herrgårdsägare som inte kunde klara krisen. Om lånen inte kunde återbetalas tog han över gårdarna, och på så sätt blev han en av tidens stora godsägare.

Sonen, Niels Nielsen Benzon, tog över Vaar 1674 vid faderns död. Han var, som många av adelns söner, utbildad vid Herlufsholm och blev i tidig ålder en av kungens förtrogna tjänstemän. Han köpte till viss jord till Vaar och säkrade 1691 gårdens status som fullständig herrgård, vilket innebär att gården hade mer än 200 tunnland fästegods inom 15 km från herrgården. Sonen, Peder Benzon (1684-1735), ägde en rad herrgårdar och sålde 1718 Vaar till sin kusin, Jochum Poulson.

Under Benzon-släktens tid förföll byggnaderna på Vaar, som drevs av en förvaltare. Poulson var därför tvungen att genomföra en omfattande renovering av gården 1722. Gården stannade dock inte länge i släktens ägo, då änkan 1756 sålde gården vidare till M.P. Marcussen.

Efter några ägarbyten övergick den 1792 till en av tidens stora fastighetsspekulanter, Ulrich von Schmidten. Han sålde stora delar av herrgårdens arrendegårdar. Försäljningen fortsatte under de följande ägarna, och under jordbrukskrisen i början av 1800-talet led gården av de uteblivna intäkterna från arrendatorerna. Under första halvan av 1800-talet bytte gården ofta ägare. År 1923 såldes gården till Aalborg Amts Utdelningsförening, som delade upp marken i 22 småjordbruk. Huvudfastigheten köptes 1934 av författaren Knuth Becker, som ägde gården fram till sin död 1974. 2021 ägs gården av familjen Amager.