Karen Elisabeth de Hofman var född 17 september 1747 på Kaas. Hon avled 6 januari 1821 i Viborg. Hon är begravd i Graabrødre Kirke, Viborg. Dotter till Jens de Hofman och Ingeborg Bierring. 

Gift 23 oktober 1767 med överstelöjtnant Ernst Halchuus, ägare till Aabjerg nära Ringköping. Adlad 15 november 1780. Övertog de Hofmans namn och vapen. Han var son till kapten Ernst Halchuus (1679-1743), ägare till godset Langholt, och Elisabet Fogh (1716-1749). Elisabeth var dotter till Mathias Fogh (1677-1716) och Karen Marie Hofman. Den senare dotter till Thöger Hofman (1648-1692), ägare till Gunderupgaard och son till läkaren Sören Nielsen Hofman.   

Barn:
1. Jens Halchuss de Hoffman 
2. Christian Georg Halchuss de Hoffman  
3. Ingeborg Halchuss de Hoffman
4. Elisabeth Severine Christine Halchuss de Hoffman (1772-1843). Ogift. 
5. Tycho Fredrik Halchuss de Hoffman
6. Karen Marie Halchuss de Hoffman 
7. Hans Dreyer Halchuss de Hoffman 
8. Mette Panderup de Hoffman 
9. Gertrud de Hoffman (1778-1831). Ogift.
10. Niels Halchuss de Hoffman (1780-XXXX). Gift med Christine Malling. 
11. Sören de Hoffman (1781-1863) - stamfader för den tyska grenen av släkten
12. Mattias de Hoffman (1782-1829) - stamfader för den amerikanska grenen

Ättlingar

Graabrødre Kirke, Viborg. 

År 1018 kom Knut den Store till herrgården och hantverksbodarna vid Søndersø och lät slå guldmynt. År 1027 hedrades Hardekund, som den första kungen, på Viborgs landsting och år 1060 blev Viborg biskopstad. Viborg utvecklades snabbt till ett centralt maktcentrum där kungen höll landsting, rättsdagar och kyrkan firade religiösa högtider. I samband med kyrkans religiösa fester anordnade staden marknadsdagar för att understryka festligheterna. En domkyrka, 12 församlingkyrkor och 3 kloster med tillhörande kyrkor byggdes innan försvarsmuren, som kung Svend lät uppföra år 1151. Viborg blev kungens och kyrkans stad under medeltiden i 650 år.