Niels de Hofman (Bang) var född 6 juni 1776 i Vejle. Han avled 5 mars 1855 på Hofmansgave. Son till tulladministratören och kaptenen Claus Bang (1740-1805) och Erica Pontoppidan (1750-1778). Hans farmor var Johanne Marie de Hofman (1722-1809). Hennes bror var godsägaren Niels de Hofman, son till den adlade, justitierådet Sören de Hofman (1688-1771) på Skerrildgaard. 

Enligt Niels själv, var hans far Claus Bang en förståndig och utbildad man. Hans styvmor Pallene Rosenvinge (1755-1812) saknade dock både klokhet och bildning. Detta förhållande i kombination med den olyckliga uppfostran och undervisning som Nils och hans syskon fick, blev hans barndom så bedrövlig att han inte kunde tänka på den med någon glädje. År 1785 dog konferensrådet Niels de Hofman. Han hade i ett erektionsbrev daterat 24 februari 1784, upprättat godset Böttigersholm till stamhuset Hofmansgave och insatt Niels Bang som förste innehavare till denna egendom. Niels de Hofman var besläktad med Nils Bang på två sätt; han var bror till Niels mormor Johanne Pontoppidan (född de Hofman) och tillika hans farmors (Anna Christine Wellejus) andre man, alltså hans fars styvfar. I enlighet med erektionsbrevets paragraf 7 skall Niels Bang upptaga de Hofmans namn och vapen men för att separera detta från många andra namn som fanns i Sverige och Tyskland, satte Niels Bang sin fars namn i parentes och skrev sig de Hofman (Bang). Den omständighet att Niels Bang vid nio års ålder blev ägare till ett stamgods gav honom ett gott anseende och bidrog till att han tillsammans med mina två helbröder blev uppfostrade på Hofmansgave hos sin farmor Anne Christine de Hofman (född Wellejus). År 1788 kom han till Nyborgs latinskola och här blev han vän med en av Norges mest kända män, Jacob Aall (1773-1844), ägare av Naes Järnverk. Niels räknade honom som en av sina mest kära vänner livet ut. 

Efter han 1793 tagit studentexamen, blev Niels inkallad till universitetet för sin första examen men kunde inte åka på grund av akut febersjuka. Hans far beslöt att följa läkarnas råd vilket innebar att han under ett års tid kunde stanna på Hofmansgave för att samla krafter under översikt från sin farmor. Hans far hade bestämt att han skulle studera juridik men gav efter ett visst motstånd, tillåtelse att Niels på hösten 1795, endast 19 år gammal, kunde resa till Köpenhamn för att studera naturvetenskap. Strax efter hans ankomst till staden, sökte han upp professor Martin Vahl (1749-1804) som visade sig vara en välvillig och förekommande person liksom en förträfflig lärare. Sommaren 1799 tillbringade Niels i Pyrenéerna, i sydvästra delen av Frankrike tillsammans med sina studiekamrater Jens Wilken Hornemann (1770-1841), Peter Erasmus Müller (1776-1834) och Laurids Engelstoft (1774-1851). I dessa trakter lärde han även känna den berömde naturforskaren Louis Ramond de Carbonnières (1755-1827) som visade honom stor gästfrihet och vägledning i deras botaniska vandringar. Denna erfarenhet lärde honom att vetenskapen är ett behagligt band som knyter människorna till varandra.

Efter hans återkomst till Paris i oktober 1799 gav han sig ut på en resa till England eftersom han ville lära sig det skotska lantbruket. Under denna resa inträffade något som gav upphov till att han blev angiven som en Jakobiner, både i London och i Köpenhamn. Polisen i Paris hade misstänkt honom för att stå i förbindelse med engelsmännen. När han färdades i en diligens mellan Paris och Calais, hade han resesällskap med den berömde urmakaren och vetenskapsmannen Urban Jürgensen (1776-1830) samt en engelsk spion vid namn Wigry som utgav sig vara en bokhandlare från Schweiz. Det var denne man som senare angav Niels som Jakobiner när han anlände till England. Ett embargo lades på samtliga skepp som skulle segla från Frankrike vilket ledde till att Jürgensen och Niels fick vänta tjugo dagar innan de kunde komma över till Dover där man nekade dem tillträde till landet. Vakter fanns på båten som avkrävde deras resehandlingar. Niels fick lämna ifrån sig sina välkomstbrev från bland andra botanikern Joseph Banks (1743-1820). Till den danske konsuln gav han ett brev han tänkt överlämna till norrmannen Herman Wedel-Jarlsberg (1779-1840), den dåvarande ministern i England. Men allt detta visade sig vara verkningslöst. Efter tre dagars väntan mottogs en order från hertigen i Portugal att han måste vända tillbaka till Frankrike. Niels var då tvungen att gå ombord på ett preussiskt fartyg och överge mina planer att komma till Skottland. Sin landsman Urban Jürgensen kunde komma till London där han fick veta från The Foreign Office att han var spion och inte kunde komma till England så länge kriget pågick. När Niels kom tillbaka till Paris kände han ett stort obehag då han blev iakttagen av polisen som visste att han försökt komma över till England. Men den kände botanikern Charles Louis L'Héritier de Brutelle (1746-1800) som var medlem av de nationella institutet, blev underättad om de faktiska omständigheterna och gav Niels senare den upprättelse som han förtjänade.När Niels uppehöll sig i Paris vintern 1800 skrev hans vän Peter Erasmus Müller till honom från Köpenhamn att när han skulle återvända till Danmark var han tvungen att uppvisa och bevisa att han inte var en Jakobiner. Det visade sig sedan att Niels hade blivit förväxlad med en viss annan Nils Bang, ägare till Sparreholm på Själland. Saken reddes senare ut med hjälp av kung Fredrik och det danska konsulatet i Paris. Det fanns inga bevis för Niels Hofman (Bang) hade befattat sig med politik av något slag.

Från 1802 och fram till sin död bodde Niels på Hofmansgave med undantag för åren 1806-1808 då han försökte etablera en modellgård på Bistrupgaard nära Roskilde som han hade köpt. Till sin ånger var han tvungen att sälja egendomen på grund av låg inkomst från jordbruket. Kriget med England innebar att många bönder inkallade till armén, vilket också bidrog till problemen. Niels fortsatte dock sina ansträngningar på Hofmansgave där han planterade nya träd och omorganiserade parken. Hofmansgave blev en populär mötesplats för semesterfirande botanister. Grunden för hans botaniska intressen låg i alger som inspirerade det banbrytande arbetet av Hans Christian Lyngbye (1782-1837) som var huslärare vid Hofmansgave i fem år. Till minne av sin inspiratör namngav han Bangia-algefamiljen efter Niels Hofman (Bang).

Han gifte sig 1802 med Charlotte Malling (1786-1879), dotter till statsminister Ove Malling.
Paret fick tio (10) barn:

1. Niels Erik Hofman-Bang  gift med Martine Malling (1801-1869). Son: Niels Erik Hofman-Bang.
2. Nanna Hofman-Bang (1809-1809. Dog som barn.
3. Christiane Hofman-Bang (1806-1836), gift med Jens Ville Malling (1810-1891). 
4. Ove Malling Hofman-Bang är stamfader för 1:a grenarna av de danska och svenska släkterna.
5. Jacob Aall Hofman-Bang (1810-1887) är stamfader för den 2:a grenen av den danska släkten.
6. Louise Nicoline Hofman-Bang (1811-1884). Ogift.
7. Claus Emil Hofman-Bang (1812-1840). Död ogift i La Guayra, Venezuela.  
8. Peter Ulrik Louische Hofman-Bang (1814-1873). Schäferidirektör i Sverige. Ogift. 
9. Iwer Wahl Hofman-Bang (1817-1892). Stamfader för den 3:e svenska grenen av släkten (utdöd). 
10. Frederiche Elise Johanne Hofman-Bang (1821-1897). Ogift. 

Ättlingar